Biogödsel har en hög andel växttillgängligt ammoniumkväve men också ett högt pH-värde. Det har också en lägre kolhalt och torrsubstanshalt (TS-halt). En lägre kol- och TS-halt innebär i sin tur att C/N-kvoten är lägre och ju C/N-kvot desto mer kväve är tillgängligt för växterna. Detta gör att biogödsel är ett värdefullt gödselmedel med snabb direktverkan. Samtidigt medför biogödselns höga pH-värde och höga innehåll av ammonium-N att risken för ammoniakavgång under lagring och spridning är högre jämfört med lagring och spridning av stallgödsel.

Lagring under täcke är därför viktigt eftersom risken för ammoniakförluster annars kan bli betydande. Erfarenheter visar att stabila svämtäcken inte lika lätt bildas naturligt vid lagring av biogödsel och därför rekommenderas täckning på gödselbehållare vid längre tids lagring och lagring under varma årstiden.

Risken för kväveförluster vid spridning av biogödsel är större än vid spridning av stallgödsel på grund av det högre pH-värdet. Samtidigt har biogödsel en lägre TS-halt, vilket innebär att den lättare tränger ner i marken, vilket i sin tur minskar risken för ammoniakavgång. Hur stora spridningsförlusterna av ammoniak blir i praktiken varierar. En bra spridningsteknik och snabb och effektiv nedmyllning är avgörande för att minska risken för kväveförluster genom ammoniakavgång. Vidare är det viktigt att spridningen sker vid en sval väderlek då även höga temperaturer ökar risken för förluster.

Att förhindra växtnäringsavgång vid lagring och spridning av biogödsel är viktigt både för miljön och för lantbruket. Ju mer kväve som finns kvar i gödseln, desto större lönsamhet är det att sprida biogödsel och miljön sparas.