Substrat av animaliskt ursprung

Animaliska biprodukter (ABP) är material från djurriket som inte är livsmedel och som ännu inte bearbetats eller behandlats till att ingå i begreppet framställda produkter. Även livsmedel som upphört att vara livsmedel är animaliska biprodukter. Exempel på animaliska biprodukter är döda djur och biprodukter från slaktade djur. Även kommersiellt fångad fisk och rens från sådan fisk omfattas. Det gör också ull, fjädrar, äggskal, matavfall och naturgödsel. Hantering och användning av de animaliska biprodukterna regleras av EU.

Tre olika kategorier med många användningsområden

ABP delas in i olika riskkategorier. Beroende på kategori kan de sedan användas för många olika ändamål. För att få röta animaliska biprodukter krävs att biogasanläggningen är godkänd av Jordbruksverket. ABP-material som rötas i samrötningsanläggningarna är framför allt slakteriavfall, matavfall och organiskt avfall från butiker (definieras som för detta livsmedel i ABP-lagstiftningen) som faller inom kategori 3 (lägsta smittorisk). För kategori 3-material är standardkravet hygienisering genom pastörisering (upphettning i 70 grader i 1 timme). För matavfall får nationella regler kring hygienisering tillämpas.

Jordbruksverket kan ge dispens från hygeniseringskravet, t ex om det handlar om en gårdsanläggning som enbart rötar stallgödsel och restmjölk från den egna gården. Även anläggningar som rötar gödsel från några få gårdar kan få dispens om rötresten går tillbaka till samma gårdar.

Myndigheternas kontroll

Jordbruksverket är kontrollmyndighet för anläggningar och återförsäljare. Länsstyrelsen är kontrollmyndighet över transporter. Kommunen är kontrollmyndighet för hanteringen av naturgödsel i primärproduktionen och generellt över användningen av organiska gödningsmedel. På Jordbruksverkets hemsida kan du läsa mer om kontroll av verksamhet med animaliska biprodukter, se länk till höger.